Leos mammas blogg

Hösten är en väldigt vacker årstid med alla vackra färger.

Igår var sambon och jag på bio och såg Eat, Pray and Love eller Lyckan, Kärleken och Meningen med Livet som den heter på svenska. Om jag säger så här: Vi gick efter ca en timme och en kvart, då hade vi båda slumrat lite dessutom.  Vi var överens om att det eventuellt kan vara den sämsta filmen någonsin vi har sett. Tur att det var gratis.

Innan bion åt vi en jättegod fisk- och skaldjursgryta med aioli och vitlöksbröd, portionen var väl tilltagen och smaken helt perfekt. Det är helt otroligt vad mycket man hinner prata med varandra när man är ute på tu man hand.

Imorgon ska jag spendera hela dagen på huvudkontoret för en utbildning i vårt nya dokumenthanteringssystem. Ser mest fram emot lunchen som ska intagas på Max :-)

Japp, här kommer vi tillbringa tre härliga veckor i vår. Än så länge har vi bara köpt flygbiljetterna, inget boende är bokat men vi kollar runt för fullt. Vi ska hyra bil i samtliga veckor och åka runt en hel del. Jag har redan börjat fundera på hur jag ska hinna med alla gigantiska gallerior ;-)


Så var det redan torsdag, underbart! Veckan har förflutit på utan några större händelser, det märks att man verkligen kommit in i rutinerna igen med träning, sambons skola osv.

På gymmet gick det riktigt bra idag, det är så skönt när energin aldrig vill ta slut, hade varit kvar längre om det inte vore för att de stänger 21.

Imorgon väntar en trevlig after work innan jag åker hem för en lugn kväll i soffan. Me like.

Trots att jag inte läst ut den måste jag tipsa om Andreas Carlssons biografi. Vilken karl, vilket liv! Helt otroligt vad mycket han har varit med om redan, han är inte ens 40 år fyllda. Jag visste att han hade skrivit en del låtar, men inte så många. Det vore kul att höra låtar från hans skivor som han släppte under artistnamnet Andres, de borde gå att hitta på nätet tycker jag.

Jag ska faktiskt krypa ner i sängen och fortsätta läsa. Jag är trött eftersom jag vaknade kl 5 utan att kunna somna om. Så typiskt när man har sovmorgon och allt.

Den 5 september 2010 gjorde jag något som jag aldrig någonsin tidigare gjort. Jag deltog i ett lopp, nämligen Tjejmilen. Vilken energikick det var att stå i startfållan och lyssna på den braiga musiken och speakerns peppande ord.

Jag hade oroat mig för att jag skulle få tuppjuck på allt folk men det var inget problem alls. Mycket tack vare att jag kunde börja springa nästan på en gång när startskottet gick. Jag har hört om lopp där man får gå första kilometern för att folk inte accepterar startgrupperna. Jag startade i grupp 2 men redan i grupp 3 hade folk stora problem att komma igång för att andra deltagare förstör genom att ställa sig fel. Så till nästa år, jajjamen jag är redan anmäld, hoppas jag att folk har bättre respekt för medtävlande och startgrupper.

Tiden då? Blygsamma 56,30. Så här i efterhand surar jag över att jag inte tog i liiite till och klarade milen på under 55 minuter.